Jag är väldigt kräsen. Nästan gällande allt. Främst mat, musik och kläder. Sistanämnda är svårt. När jag inte har pengar så hittar jag alltid massa kläder jag vill ha. När jag har pengar är alla kläder fula. Ett undantag är dock shopnastygal. Jag skulle kunna köpa upp hela butiken. Snyggt snyggt snyggt. Tyvärr så tillkommer det ju tullavgift om man ska beställa därifrån, så jag vågar inte... Idag vill jag ha en cocacola tröja. Och ett par shorts (har dock faktiskt köpt TVÅ shorts idag!). Och tjejens hår. Och hennes kropp. Hittar inte en enda cellulit på hennes kropp. Förrförra veckan köpte jag en cellulitborste. Jens frågar mig om kvällarna "har du kammat dina celluliter idag"? Jag kammar på.
Ikväll åker jag hem till Småland. Då blir det myskalas hela natten med min gamle snutt. Herre jisses vad jag saknar honom ibland. Ibland börjar jag faktiskt gråta så mycket jag saknar honom. Idag är Casper hos frisören så han kommer vara nyfriserad och nybadad när jag kommer hem.
Jag blir ju inte alls helt till mig av svartsjuka när Lisa på sin fina blogg krutrut visar upp sin nya bäbis Bibbi. Jag hoppas verkligen det är min tur att bli valpägare i januari, då förhoppningvis hundarna nedanför har fått valpar!
Innan jag skulle bege mig till jobbet idag så passa Platon på att hoppa upp på axeln för att gosa. Olle hoppade upp på mitt huvud och friserade om mig.
Blir lite sorgsen när jag läser att fina Thobe har fått somna in. Senast i höstas satt jag i tipshallen och gav en något uttråkad Thobe godis. Allt medan folk sprang runt i en fyrkant och visade upp sina hundar på den årliga hundutställningen i tipshallen. Det var ju ändå i tipshallen jag blev boxerkär. Det var Zallie som charmade mig. Zallie på kansliet. Och jag behöver väl inte berätta hur mycket jag fortfarande väntar på min egna boxervalp. Brutus.
Thobe utanför tipshallen förförra året. I bilen sitter Zallie!
Fåglarnas första helg ihop. Man märker att gubbarna redan är tighta. Det blir ett jäkla liv om de landar på olika håll under sina flygturer i lägenheten. De skriker tills de är tillsammans igen. Olle har hetat Olle i 14 år. Så vi vill inte döpa om honom. Men han har fått ett nytt smeknamn, Plura. Platon och Plura. Två riktiga filosofer.
Igår hämtade jag Olle. Tänk. Jag åkte till Stockholm och hem. För att hämta en fågel. Platon spelar svårflörtad. Och Olle föll pladask för Platon och följer honom vart han än flyger och går. Olle är 14 år. Änkling och har fått två barn.
Det värsta med att lämna Småland är att åka ifrån Casper. Han märker tydligt när jag ska åka. Idag såg han ut så här när han vinkade hej då till mig. (Ursäkta den dåliga kvalitén, men ibland bestämmer sig min mobil för att filma med kass kvalité)
Hur man kan spendera en fredag. Man kan börja med att stiga upp 06:30. Äta frukost med sin karl och morgontjöta lite innan karlen ger sig iväg till jobbet. Klockan 07:00 kan man gå ner till tvättstugan. Sedan kan man pendla mellan tvättstugan och dator till klockan 10.00.
10:00 kan man gå till gymmet. Powerwalka/springa på bandet samtidigt som man kollar på gästerna som anländer till the roal wedding. Man kan börja lipa på rullbandet när de visar Lady Diana och hennes begravning.
11:20 kan man gå hem från gymmet och få för sig att cykla till ica och köpa bodylotion och hårinpackning. När man väl är på ica kan man få för sig att också köpa två paket räkröra, ett paket kokt medvurst, en påse bakpotatis och en trisslott.
12:13 kan man rusar upp för trappen och bänkar sig framför tvn och precis hinna se när huvudkaraktärerna i the roal wedding säger ja till varandra. Grinar lite till.
12:30 kan man skutta in i duschen och peela kroppen, raka benen och använda hårinpackning under tiden man gör föregående. Sedan kan man smörja in sig med sin nya bodylotion som har en skvätt brun utan sol i sig, känna sig lite snygg och låta håret lufttorka.
14:32 kan ens karl ringa och fråga om man med hjälp av sin iphone, kan följa med honom i firmabilen och guida honom till rätt ställen. Vilket man gör.
15:00 kan man sitta i en firmabil och titta på när ens karl putsar fönster. Sedan kan man komma på att man köpt en trisslott, skrapa den och vinna femtio kronor.
17:30 kan man komma hem, slänga in bakpotatisar i ugnen och börja baka vitlöksbröd.
18:00 kan man pussa sin karl hejdå som ska och repa. Man kan börjar med disken, sedan kan man skuttar mellan tv och dator. Man kan tar fram sitt depends miracle kit och börjar fixa sina trasiga nagelband. När nästa steg ska utföras hittar man inte myrroljan som man letar efter i en timme och fortfarande inte hittar.
Hej ni! Här var det tomt. Har ingen egen dator att lägga över mina bilder på (måste köpa en!) och sen Jens köpte ny dator så får jag inte över några bilder alls då hans dator (itunes) är synkad med hans ipod och inte alls vill funka med min iphone (någon som vet hur man gör bara sådär?)
Hur som helst så har påsken spenderats hemma i Småland! Har haft toppenväder, mys med nära och kära och haft en alldeles för bra 21-års dag där jag bland annat fick en biljett till Cesar Millans show här i Malmö i maj! Hann även med en hundutställning där jag helt plötsligt fick springa och visa upp en Cavalier åt min mors gamla jobbarkompis. Fick även för första gången i mitt liv se en black and tan pudel. Har tidigare sett dessa på bilder, pudeltok som jag är och black and tan fantast som jag är så föll jag pladask första gången jag såg en bild. Fantastiskt söt!
Nästa vecka blir vi förmodligen en familjemedlem rikare(tyvärr ingen hundvalp än...)! Vi har varit på jakt efter en nymfparakitkompis till Platon. En hane, som är pensionär precis som Platon. Äntligen har vi hittat en. Olle 14 år.
Tycker egentligen inte det är kul att blogga när jag inte har fina bilder att visa upp. Så i brist på en bra kamera, fotoobjekt så ge jag det ett försök ändå! Måste ju även bekräfta denna anonyma person (jag vet faktiskt vem du är, du har avslöjat dig själv) som tror att jag bara sitter hemma. I veckan har jag jobbat. Helsingborg och Lomma har stått på kartan. Har även haft sån pli på mig själv att jag masat mig iväg till gymmet innan jag börjat jobba. Eftersom jag inte tränat sen jag var 17 år så har Jens fått stå ut med mitt skrik och gnäll över träningsvärken som snart tar över min kropp. Idag har jag varit ledig. Jens bjöd mig på käk på restaurang och jag fick mig en blodig oxfilé (ni som inte känner mig kanske inte vet att jag helst äter kött så rått som möjligt) som kittlade dödsskönt i kistan. Hann även med ett besök på arbetsförmedlingen. Jag är förvånad över att ingen personal där blivit mördad av någon arbetslös människa än. Men det kommer nog någon löpsedel om det i tidningarna snart om dom fortsätter i takten dom jobbar i nu!
Nåväl. På onsdag kväll bär det av hem till Småland. I småland vankas det påskmys, hundutställning (hej svärmor vill du följa med?) och födelsedag!
Idag vill jag bara hem till Småland. Träffa alla och ha någon att umgås med. Det börjar tära mer och mer på en att man inte har en endaste vän här nere. Helgerna är värst eftersom jag fördetmesta alltid är ensam då. Går ensam i lyan, lagar mat ensam, äter ensam, tittar på film ensam. Inga pengar att roa mig för heller. Synd att sällskap som är gratis är tjugo mil ifrån mig. Nåväl, om 1,5 vecka är jag i mitt kära Småland och jag tänker inte vara ensam en sekund!
I veckan har jag jobbat två pass i Landskrona. I torsdags släpade jag med med Jens till gymmet för att få nån ordning på hans stackars rygg. Nu har han lovat att köpa träningskort så vi kan träna tillsammans, kul! Efter mitt och Jens lilla pass så for jag iväg till en annan anläggning och gick på ett boxpass, vilket passade mig som handen i boxningshandsken! Kommande vecka tänkte jag testa på lite yoga!
Efter ett par stormiga dagar här nere i Skåneland så har solen hittat fram igen. Detta firades med att steka ett lass pannkakor till frukost som avnjöts på en solig balkong. Fem av fem solar.
Kanske lite väl mycket hundsnack i den här bloggen med tanke på att jag inte ens har en hund just nu. Men det enda jag dagdrömmer om är en gosig lite valpmage, en förvirrad liten valp som inte riktigt kan hålla koll på sina egna ben. Här om natten låg Jens och jag och diskutera namn till vår blivande dobermann. Efter många hysteriskt sjuka namnförslag så sa Jens dobermannamnet. Dalton. Så nu vet vi. Boxern ska heta Brutus och dobermannen Dalton. Efter många års boxersug så börjar det där dobermannsuget ta över. Vi får väl se hur det blir i framtiden. Här är gamla bilder från hundutställningen i tipshallen i Växjö från tvåtusennio. Träffade en fin dobermanntik och hennes jättetrevliga ägare. De hade även en akitavalp som var så charmig.
Åter igen sitter jag här och saknar sällskapet av en jycke. Ingen jycke här. Imorgon kommer cavalierpojkarna hit! Hittade gamla bilder och hittade mina gamla vovvar som numera inte lever. Här har ni dom:
Här är Zita och Devil. Devil är den första jycken som fanns i mitt liv. Zita var Devils mor och det var farmor och farfar som ägde henne.
Och här är Zorro. Också den första jycken som fanns i mitt liv då vi hade han och Devil samtidigt. Fråga mig inte varför min mor har blekt håret på huvudet på stackarn.
Devil och Zorro fanns i mitt liv fram tills jag var tre år. Devil dog i cancer och då skaffade vi Bamse som ni ser på bilden. Bara ett par månader senare så dog Zorro också i Cancer. På bilden är Bamse 7 veckor och vi har precis hämtat hem honom.
Här ser Bamse inte mycket ut för världen men när han hade växt till sig levde han verkligen upp till sitt namn. Han blev en Bamse och alla som såg honom nämnde alltid hur stor han var. Hans storlek gjorde att många var rädda för honom, men han var världens snällaste. Jag hade många hundrädda kompisar när jag var liten, och efter att dom varit hemma hos mig och träffat Bamse så var det första mina kompisar sa till sina föräldrar när de skulle åka hem "Mamma jag vill ha en hund!". Bamse var en på miljonen och jag är så glad att min lilla Casper blev fostrad av Bamse. Casper var inte så kaxig när han åtta veckor gammal kom hem till Bamse. Över en natt var det bästa vänner och Casper hade tagit ett stadigt bett i svansen på Bamse som han åkte kana efter, Bamse brydde sig inte ett skvatt. Bamse fick somna in några månader innan han skulle bli tio år. Han mådde då inte bra och eftersom han var så stor hade han svårt att bära sig själv. Den dagen är fortfarande den jobbigaste dagen jag varit med om i hela mitt liv. Att sedan behöva se hur hårt Casper tog det hela gjorde det inte lättare. Han letade efter Bamse i varenda vrå och slutade äta. Det tog lång tid att sörja klart Bamsebjörnen. Men från och med då visste jag, köper man en hund köper man en sorg.
På tåget i måndags så hamnade den här tjusiga herren jämte mig. Då började mitt dobermannhjärta slå starkt igen. Han var så chill, tittade lite på alla. Körde ner nosen i min väska och doftade på min matlåda. Sedan blev han lite uttråkad och la huvudet i knät på sin matte och la av en stor suck. När jag var mindre och i yngre tonåren var det en dobermann jag skulle ha när jag "blev stor". Inget snack om saken. Jag skulle fortfarande vilja ha en dobermann nån gång i framtiden, ett plus i kanten är att dobermann råkar vara Jens favoritras.
Och här är en bild från i somras då jag fyndade en Thor-lp på loppis för 25 kronor. På bilden försöker jag illustrera hur nöjd jag är över fyndet. Omslaget pryds av massa fina dobermannjyckar!
