sangas

Det känns som "det där" dyker upp i varje program jag ser eller varje film jag ser. Då byter jag kanal eller stänger av filmen. För jag pallar inte. Jag orkar inte. Jag vill inte veta av det. Jag orkar fan inte bli påmind. För jag försöker glömma. Å andra sidan kommer jag aldrig glömma. Men jag kan bearbeta det, gå vidare och lägga det bakom mig. Felet är väl bara att jag hoppade över biten bearbeta och direkt gick vidare och la det bakom mig. Sopade det under mattan. Den här veckan har det dock kommit ikapp mig. Som här om kvällen när jag ohejdeligt från ingenstans började gråta och inte kunde kontrollera det. Var väl lika bra att släppa ut skiten. Igår gick det bra att somna, istället vaknar jag av att jag hysterilipar, snurrar runt och slåss med armarna för att jag drömt en mardröm om "det där". Det går inte att knäppa med fingarna och tro att vips så är allt bra igen. Allt är bra, men ibland, vissa dagar eller nätter gör det ont och då får det göra ont. För det tar tid. Och det får ta den tid det tar. Så länge jag inte är bitter.